för 3 år sedan fick jag det värsta beskedet jag fått i mitt liv. min underbara vän L fanns inte längre. det var helt ofattbart och jag kunde bara inte tro att det var sant. när hennes man ringde och berättade trodde jag att han hade fått ett riktigt hjärnsläpp för det kunde bara inte vara sant! men det var det.
det var ingen olycka, det var inte cancer, det var en fullkomligt galen idiot som tog hennes liv. helt oprovocerat.
så onödigt! så vansinnigt! det finns en person jag hatar och det är han. hat förtär men jag vet inte vad jag annars ska känna? det finns INGET som ursäktar det han har gjort! det var hans val och det är hennes familj och hennes vänner som får ta konsekvensen av hans galna handling.
L var en underbar människa, mamma, fru och vän! hennes minne bevarar jag ömt och allt klokt och bra hon sa och gjorde. ÅH, hennes bullar, hon gjorde riktiga bageri-bullar, bättre än det! hennes skratt! hennes tokiga humor! sådana vänner som hon - vänner för livet - finns det inte många av och jag sörjer så att hon inte finns med oss längre!
den sommaren var jag gravid med stora W och han fick mig att se något ljus i det fullständiga mörker som helt plötsligt fanns i min värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar