världens sämsta mamma?

idag är en sån där dag som jag bara vill gräva ner någonstans... en sån där dag då jag känner mig som världens sämsta mamma. jag antar att vi alla har sådana dagar, för ingen är ju perfekt, eller?

vi hade en supertrevlig utflykt på mariebergsskogen med goa vänner! men tiden innan var fylld med STRESS och tiden efter och nu ikväll har jag varit själv med barnen och stora W har varit en liten mini-ligist och har varit SÅ elak mot lilla W. till råga på allt trampade jag på en liten järnflis (vart nu i hela fridens värld den kom ifrån) och när jag var inne på toaletten för att dra ut den så passar stora W som en sekund innan snällt låg och lekte med iPhonen att dra till lilla W i huvudet med nattlampan som är formad som en gigantisk lego-gubbe! SUCK! jag lyfter in stora W på sitt rum, skäller lite på honom och rusar sedan in till lilla W som förvisso slutar gråta efter en sekund så jag antar att ingen större skada är skedd. stora W somnar ledsen och jag sitter här i soffan och känner mig som världens sämsta mamma och med världens sämsta samvete, som inte ens ett glas vin kan rädda... jag var in och pussade på honom ungefär hundra gånger, men det märkte ju inte han :(

jag var på anställningsintervju i onsdags så jag har ju varit lite smått nervös hela veckan och nu väntar jag ju på besked. jag pratade på anställningsintervjun om parallella processer och att det är något alla borde ta till sig... det kunde jag ju se mig om i stjärnorna idag! visserligen så pratade jag om det i jobbsituationer men det är lika aktuellt i hemmet! anledningen till att stora W förmodligen var så speedad ikväll och sökte uppmärksamhet är ju för att jag har varit stressad hela dagen (läs hela veckan) och att vi varit ute och farit och flängt varenda dag! ingen lugn ro. 

ni vet - "en lugn mamma = en lugn bebis eller lugna barn". ska försöka komma ihåg det imorgon!

nu checkar den här mamman ut! go natt!